Sådär ja... nu är det dags... jag har varit hemma sjuk från jobbet hela veckan... rastlösheten har rivit i mitt inre... så jag tog tag i saker... jag är inte gjord för att vara sjuk... ändå har jag varit den några gånger för mycket den senaste tiden... och jag tror att det hänger ihop... livsglädjen är inte vad den borde vara... orken är körd i botten... jag har allt för många måsten... stressen är ett faktum... jobba... plugga... vara ensamstående mamma... och nu har även självkänslan, som annars är god, får sig en törn... när jag insett att all choklad och allt vin jag tröstat mig med... eller varvat ner med... eller dövat mig med... har gjort att jag liksom sakta men säkert växt ur mina kläder... som jag älskar... jaaa... allt detta i kombination får mig att inse att det är nu eller aldrig... jag måste helt enkelt ner i vikt och upp i ork och humör... det är ingen rolig känsla att se någon i spegeln man inte riktigt känner igen... inte heller är det som kul att tänka på sig själv som attraktiv men se sig i spegeln och se en... tant...? man kan väl för faaaaaan inte vara 38 år och tant... någonstans måste man väl ändå dra gränsen...
Såhär är det... mina största laster... ja förutom choklad och rött vin då... jag har verkligen funderat över VAD det är som gör att jag stadigt klättrar uppåt viktmässigt... men att jag ibland också åker ner några kilo utan att egentligen veta varför... och jag kommer fram till följande svagheter: massor av godis flera gånger i veckan, hemlagade goda efterrätter på jobbet, ostbollar eller ostringar i princip varje helg, äter sent på kvällarna, något till några glas vin i princip varje helg och ingen träning never ever... sååå... det är väl inte så konstigt att jag går upp i vikt... och de gånger jag gått ner är när jag mår dåligt... när jag ger mig ut i skogen på långa promenader för att gå bort min oro... och när jag tappar suget på allt som är gott i vanliga fall... när jag bara äter mat för att jag måste... suck... men nu mår jag relativt bra... och inser att en del i mitt dåliga mående som kommer och går är mitt missnöje med mig själv och min dåliga fysik... jag tror att jag är en av dem som skulle vara typ 80 år på insidan om jag gjorde ett sånt där test som Anna Anka gör på tv... i verkligheten är jag 38... men jag är trött så in i döden... omotiverad... och nästan aldrig glad... så jag hoppas hoppas hoppas att träning i kombination med en sockeravgiftning och ett minskat intag av allt som är onyttigt kan leda till både en gladare och piggare variant av mig själv OCH till viktnedgång... eller rättare sagt... jag VET att det kommer leda till det... japp... =)
