... det sägs att den är riktigt lycklig som inte sörjer det den mist eller saknar utan gläds åt det den har... och det låter ju så fint... för lycklig vill man ju vara... men det är ju så förbannat svårt att leva efter detta måtto... jag har massor... två friska barn, fina vänner som ställer upp i vått och torrt, ett hem, arbete, en fungerande bil, välmående föräldrar, pengar nog att handla ekologisk mat och kläder från Gudrun Sjöden... och mer därtill... men jag känner sällan att jag bara är glad över och tillfreds med dessa faktum... näää... gnäller gör jag och aldrig blir jag nöjd... istället går jag runt och sjunger Allan Edwall...
http://www.youtube.com/watch?v=euUzHFM-1VQ
http://www.youtube.com/watch?v=3_r0b1cJb6k
... lite bitter... lite grinig... och lite cynisk... that's me...
Jag betraktar mitt eget beteende i relation till min omvärld... tänker att jag beter mig märklig... försöker komma fram till varför... och om jag lyckas... jaa... då gör jag mitt bästa för att ändra mig... eller... hahaha... näää nu ljög jag... jag ändrar mig inte... och det är just DET som är problemet...
onsdag 28 juli 2010
torsdag 22 juli 2010
Besvärliga människor ger mig gråa hår...
Jag färgar över mina gråa hår... de blir fler och fler... men jag bekämpar dem som ogräs med färg liknande min egen... började färga håret när jag var 13 år... sedan dess har jag inte sett min egen färg annat än i trista utväxter... det blir 25 år nu... som någon som ser ut som jag men som ändå inte är riktigt sann... först var det svart... sen var det henna såklart... tillbaka till svart en sväng... sen var det ilsket knallrött... nu har jag tröttnat... men står inte ut med utväxt och gråa hår som vittnar om hårda dagar... så nu blir det färg som liknar min egen... men är lite lite mörkare... men hur som helt... de där gråa håren... jag vet varför de kommer... det har inte med ålder att göra... det har uteslutande att göra med alla extremt jobbiga människor i min omgivning... som tär på mig... suger ur mig min energi och livslust... den ena efter den andra visar sig vara totala bluffar... att ha känt en människa under många år och rätt vad det är inse att den inte var den man trodde... hur tacklar man det... det blir sorg... förvirring... ilska... besvikelse... bitterhet... och så de förbannade gråa håren då... egentligen borde dessa människor sponsra mig med hårfärg... för det är uteslutande deras fel att jag måste köpa den...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)