Jag färgar över mina gråa hår... de blir fler och fler... men jag bekämpar dem som ogräs med färg liknande min egen... började färga håret när jag var 13 år... sedan dess har jag inte sett min egen färg annat än i trista utväxter... det blir 25 år nu... som någon som ser ut som jag men som ändå inte är riktigt sann... först var det svart... sen var det henna såklart... tillbaka till svart en sväng... sen var det ilsket knallrött... nu har jag tröttnat... men står inte ut med utväxt och gråa hår som vittnar om hårda dagar... så nu blir det färg som liknar min egen... men är lite lite mörkare... men hur som helt... de där gråa håren... jag vet varför de kommer... det har inte med ålder att göra... det har uteslutande att göra med alla extremt jobbiga människor i min omgivning... som tär på mig... suger ur mig min energi och livslust... den ena efter den andra visar sig vara totala bluffar... att ha känt en människa under många år och rätt vad det är inse att den inte var den man trodde... hur tacklar man det... det blir sorg... förvirring... ilska... besvikelse... bitterhet... och så de förbannade gråa håren då... egentligen borde dessa människor sponsra mig med hårfärg... för det är uteslutande deras fel att jag måste köpa den...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar